Den dominerande glukokortikoiden hos människan är kortisol. Kortisol har i huvudsak tre funktioner:
– De stimulerar leverns produktion av nya proteiner, liksom omvandlingen av glukgon och fett till glukos (därav namnet glukokortikoider). Om det är brist på glukagon och fett omvandlas aminosyror till glukos. Då skapas också energi genom nedbrytning av celler, i synnerhet muskelceller.
– De ökar kroppens tålighet mot stress.
– De motverkar inflammationer genom att stärka lysosomernas membran. Lysosomer är små säckar i cellerna som innehåller starka nedbrytande enzymer. Nackdelen med glukokortikoiderna är att de även påverkar kroppens så att sårläkningen går långsammare och bekämpning av mikroorganismer (bakterier mm) försämras. I höga doser hämmas immunförsvarets aktivitet. Detta utnyttjas praktiskt vid transplantationer då patienten ges kortisonpreparat för att inte immunförsvaret skall stöta bort det nya organet.

Aldosteron reglerar saltbalansen genom att åstadkomma återvinning av salt och vatten från njurarna och utsöndring av kalium. Produktionen av aldosteron styrs delvis av ACTH men huvudsakligen av proteinet angiotensin som kräver enzymet renin för att bildas. Renin tillverkas i njurarna när blodtrycket är lågt eller dr det finns för mycket kalium i blodet. När blodtrycket sjunker stimuleras njurarna att tillverka mer renin och då tillverkas också mer angiotensin som i sin tur stimulerar binjurebarken att göra aldosteron.